Bridgemeriter: De borde vara fler… men vi är Ålandsmästare jag och min man, och min syster och jag har spelat sm-final för damer ett par gånger. Och i år gick vi faktiskt till semifinal i sm-lag, så det är väl den främsta meriten.
Säger ofta: Vi ses vid de gröna borden! Jag avslutar alla mina mejl så – jag känner ju bara bridgespelare!
När började du spela bridge? Jag började för ganska precis 34 år sedan, när jag flyttade till Stockholm och knappt kände någon. Vi spelade mycket kort när jag växte upp, så det var ett lät val. Så ja gick kurs ute på Lidingö, ja knallade dit själv, och träffade direkt en tjej och två killar där – och den trion är fortfarande mina bästa vänner i Stockholm. Jag blev gripen direkt av spelet, det var så himla roligt.
Vad är det roligaste med bridge? Det är ett så fantastiskt sätt att umgås, och ett så fantastiskt spel. Man kan lära sig hur mycket som hels utan att någonsin bli klar.
Vilka slags människor passar det för? Jag har roat mig med att titta lite, och det finns en klar övervikt för sådana som lärare, datafolk, ekonomer… de logiska typerna är verkligen i majoritet. Men jag håller den kvinnliga intuitionen högt, så ja tror att flera konstnärsjälar och kreativa människor verkligen kan få ut mycket av bridge också.
Vad är det bästa med att gå en bridgekurs? Man får kontakter, det gör det lättare att komma in i spelet på alla sätt. Man får en pedagogisk utbildning av bra pedagoger, och man får lära sig på rätt sätt. Och det går att bygga på, vi har ju flera lite mer avancerade kurser för de som har spelat ett tag.
Vad gör du/har du gjort förutom att vara bridgelärare? Oj… mycket… jag är så gammal så att jag hunnit med en del! Jag är lärare och ekonom, och jobbat som det och allt möjligt. Dessutom har jag varit aktiv inom bridgen, först på klubbnivå och nu är jag ordförande i Stockholms bridgeförbund.
Vad är det roligaste med att vara bridgelärare? Att se att man fångat klassens intresse, att de är med, och att man bygger upp det där förtroendet så att de vågar fråga. Ingen fråga är för dum – det enda dumma är att inte ställa den. Man känner att man ger något, samtidigt som man får väldigt mycket – det är härligt!